Allt är bara kaos. Vet inte hur länge till jag orkar. Jag försöker göra allt så rätt, men precis in i det sista så vänder det och blir bara så fel. Är jag en av dom? En av dom som är för svag för livet och en av dom som ger upp? Det har pågått så länge nu. I snart fem år har det här varit mitt liv. 

Det läskiga är att förut hade jag anledningar till att må såhär dåligt, men jag har inte det längre. Inte en ändaste jävla anledning. Förutom att jag alltid skapar problem och drama. 

 

Jag har två fina familjer. Vänner. Världens finaste, bästa & underbaraste pojkvän som jag tror att jag håller på att förlora & allt är mitt fel. Pga den andra killen. Hatar kärlek, jag verkligen hatar det. Men jag älskar Kevin, så obeskrivligt mycket. Det gör ont i mig för att jag älskar han så mycket men han är värd så jävla mycket bättre. Jag kan inte sluta bli förrvirrad för hur jag kände när jag kysste M. Jag önskar bara att kärlek inte fanns. Att alla var vänner. Eller att det bara fanns en. Bara fanns en som man hörde ihop med och resten fick man inte ens känslor för. Så att man visste exakt när det var rätt. Fan vad skönt det hade varit. 

 

Men om jag inte orkar mer, om jag ger upp & försvinner härifrån så måste jag få tacka några personer. 

 

Min pappa, för att han alltid har visat mig vad som är rätt och fel. Att han alltid har ställt upp för mig som ingen annan har. Fast han inte har varit världens bästa pappa i alla lägen, så har han alltid försökt. Och jag är evigt tacksam för det. Att just han har varit min pappa under alla dessa år. Ingen kan ta hans plats, och jag älskar han. Ens pappa är tjejers första kärlek, och det har du bevisat pappa. Richard, min pappa, jag är så stolt över dig. 

 

Min mamma, för att hon har förstått mig i alla lägen. Hon har accepterat hur jag känner och gjort det bästa av situationen. Hon har hjälpt mig upp & jag skäms för hur jag har behandlat henne. Att jag aldrig vill umgås eller att jag inte har varit hennes så mycket som hon vill. Hon är den underbaraste mamman som finns och även fast hon har sina stunder, så är hon fortfarande världens bästa mamma. Jag älskar henne så mycket så det gör ont i mig och kan inte tacka henne nog, för allt hon har gjort. Min bästa mamma, du är så stark. 

 

Isabel, fast vi två har haft det svajigt ett rätt bra tag nu så är du nog den av alla mina närstående vuxna som är mig mest lik. Det är nog det som har fått oss att krocka så ordentligt. Men du ska ha ett stort tack för allt du har gjort. Att du kom in i vårat liv ångrar jag inte en ända sekund. Du är otroligt stark, och jag menar det. Du har varit med om så mycket men ändå står du med ett leende på läpparna och försöker se allt med en posetiv syn. 

Jag ser verkligen upp till dig Isabel. Och förlåt om jag ger upp så här lätt.. du ska bara veta hur mycket du har hjälpt mig. Jag älskar dig, min fina låtsas mamma. 

 

Tomas, snällare människa än dig går inte att hitta. Hur många gånger har du inte skjutsat mig fram & tillbaka, hit & dit? Även fast jag kanske inte kommit exakt lika nära dig som Isabel, så står jag dig fortfarande nära och jag älskar dig, riktigt riktigt mycket. Ingenting hade gått utan dig & du ska ha det största tacket av alla. För att du har ett sånt otroligt tålamod med allt och alla och aldrig ger upp, på något eller någon. Du har hjälpt min mamma så himla mycket. I hennes svåraste stunder han du funnits där och burit henne. Och jag är så glad för det. Att jag har kunnat veta att du hjälper henne, att kunna ha någon att luta mig mot när det blir jobbigt för mig. Tack som fan, för allt verkligen. Jag är stolt att kunna kalla mig din bonus dotter. Riktigt jävla stolt. 

 

Robin, mitt största förlåt går till dig. Min fina lillebror som just nu ligger några rum bort och sover så sött. Den värdefullaste jag har är du och jag säger verkligen förlåt för allt. För att mamma har varit som hon varit pga mig, för alla gånger jag skrikit på dig, för alla gånger mamma kanske inte kunnat ge dig den uppmärksamhet du behöver pga mig, för alla gånger jag önskat att du inte fanns, för att jag inte funnits där på det sätt jag velat. Att du inte har fått träffa mig så ofta som du kanske vill. Att jag helt enkelt inte verkat brytt mig. 

Jag älskar dig mest av allt i hela världen. När jag var liten, lite äldre än dig, så sa jag alltid till mamma att jag ville ha en lillesyster. En syster jag kunde borsta håret på & leka med dockor med. När jag var 10 år, kom du. En lillebror. Som var tusen gånger bättre än en lillesyster. Finare lillebror finns inte & jag önskar dig världens lyckligaste liv. Kom ihåg att du är värdefull och perfekt, precis som du är. Låt ingen trycka ner dig, för du är så mycket bättre. Förlåt om jag ger upp nu, och inte kommer finns för dig alla år framöver. Men jag kommr alltid finnas i ditt hjärta & du i mitt. Robin, Botte, min bästa & finaste lillebror. Kan inte förklara hur mycket jag älskar dig. Saknar dig varje dag. Mitt hjärta. 

 

Fanny, för att i ca 3 år stått ut med mig i princip varje dag. Vad hade jag varit utan dig? Ingenting. Verkligen ingenting. Förlåt för att jag har varit en bitch mot dig ibland. Sagt extremt taskiga saker som jag ångrar så otroligt mycket. Du har fått ta så mycket skit från mig. Men jag vill att du ska veta att jag verkligen är glad över att jag har haft dig att luta mig mot, en axel att gråta mot. Det har bettyt så mycket. Under mina svåraste perioder har du fått upp mig på benen igen. Kommer aldrig kunna tacka dig nog för allt. Skrattar inte med någon som jag gör med dig. Glömmer dig aldrig, och du finns alltid med mig. Tack för den här tiden. Vi ses. Jag älskar dig, allra bästavän. 

 

Hanna, Hanna Maria Olsson. Det namnet har en sån speciell klang för mig. Det namnet betyder verkligen nått för mig. Det namnet har funnits med mig i mer än halva mitt liv. 8-9 år, det är en lång tid. Kan inte räkna alla gånger vi bråkat, eller alla gånger vi skrattat. Kan inte räkna alla filmer vi sett eller alla gånger vi sovit hos varandra. Dom är oändliga och ännu mer oändligt är våra minnen. Behöver inte ta upp våra minnen här, för vi båda vet om dom. Och det är något jag aldrig glömmer. Dina och mina minnen. Hanna & Vivvi. HOV. Det är så det ska vara. Syster, soulmate. Förlåt för att jag inte alltid funnits där som du funnits där för mig. Du är en på miljonen. Jag älskar dig otroligt mycket. Tacka hela din familj från mig, jag älskar er allihop. Vi ses snart igen. 

 

Kevin, min pojkvän. Som hjälpt mig med så otroligt mycket på så kort tid. Det finns ingen som du. Du har fått mig kunna lita på folk igen. Jag vet att jag inte har varit den bästa mot dig, jag har inte varit bra överhuvudtaget. Förlåt för det. Helt otroligt att du ens stått ut med mig den här tiden. Glömmer aldrig dig. När vi låg uppe en hel natt och bara pratade, om allt. Jag kommer sakna det. Men kommer alltid ha ett extra öga på dig. Min, bara min, Kevin. 

Lev vidare. Vi är bara snart 15 år, du har hela livet framför dig. Hitta världens underbaraste tjej och se till att ingen behandlar dig som skit, för du är värd guld. Du är verkligen värd allt. 

Om du inte hade kommit in i mitt liv för tre månader sedan så hade jag redan varit borta. Du har räddat mig från så mycket, och tack så otroligt mycket. Lev livet nu, och jag kommer alltid älska dig. Oavsett vad. Du betyder så otroligt mycket för mig och jag kommer sakna dig så mycket där uppe. Finns alltid med dig. 

 

Farmor, helt tom på ord är jag. Hade inte klarat ett skit utan dig. Du har varit som en extra mamma för mig, fast som en farmor också. Hos dig är mitt andra hem. En bättre farmor än dig, finns inte. Hur ska jag kunna tacka dig nog? Du var den första jag berättade för att jag rökte och festade. Och du lovade att inte berätta för pappa eller mamma och det gjorde du inte heller. Dig litar jag på till 110%, utan tvekan. Älskar dig så otroligt mycket, kommer aldrig kunna förklara hur mycket och snart ses vi där uppe. Och snälla, sluta röka för min skull. För ditt eget bästa. Jag vill inte att du ska dö i förtid, du är en för fin person. Sluta rök, lev livet och lägg pengarna på något annat. Hälsa Nenne också, att han är så värdefull för mig. Ni två är så otroligt fina tillsammans och förlora aldrig varandra. Har alltid sett upp till erat förhållande. Nenne, jag älskar dig. Jag älskar er båda, så mycket. Förlåt för att ni inte fick gå på något bröllop, där jag var bruden. Eller något dop, där jag var mamman till barnet. Men jag orkar inte mer, förlåt. 

 

Oscar, min bror. Tack för allt och för att du ställt upp för mig som ingen annan har. Litar på dig genom allt och du betyder så otroligt mycket för mig. Saknar dig hela tiden när jag inte träffar dig och förlåt för att jag behandlade dig så illa förut. Jag var så osäker på allt, men sanningen är den att jag faktiskt hade känslor för dig fast jag inte vågade erkänna det själv. Samtidigt är jag glad att vi bara förblev vänner, för då vet jag att jag kan ha med mig dig hela livet. Min riktiga bror, storebror. Ingen gör dig illa, den personen är död då. 

Ta hand om dig, lova mig det. Kommer ha ett öga på dig och hjälpa dig ifall du är påväg i fel riktning. Min fina Oscar Bristow, jag älskar dig så hjärtat spricker. 

 

Jag skulle kunna tacka en miljon personer för en massa saker. Som Angela, Emelie Flood, Hanna S, min kusin Thor, min moster Eva, min morfar, min farfar, min mormor, min faster Sarah, Per, Kenneth, Anders, Karin och en massa andra folk i min omgivning. Släkt, alla mina vänner, alla, alla, alla. Ni vet vilka ni är, och jag älskar er. Allihop. Förlåt för att jag ger upp, men vi ses snart igen. Visst gör vi? Ni har hjälpt mig så otroligt mycket, men tyvärr så hjälpte inte det. Konstigt det, efter all hjälp jag fåt från er och erat stöd. Men ibland är livet konstigt, och jag orkar inte längre. 

Nu rullar tårarna ner för mina kinder och jag ligger här i min säng. I Nacka. Och funkaderar på om det här kan vara sista gången jag sover i denna säng. Jag vill tacka detta liv för denna gång. Livet har varit pain in the ass, men jag har kämpat. Tyvärr är jag för svag för att orka fortsätta kämpa. Vi ses på andra sidan. / Veronica.