veronicaburman

Välkommen tillbaka!

Har haft en kort kort break från bloggen. Eller nja, jag har bloggat varje dag men inte sådär som jag brukar göra kanske.. utan mer  känslor och mindre vardag helt enkelt. Men nu är jag tillbaka! Mår fortfarande väldigt väldigt vädligt dåligt. Ingen behöver fråga vad som har hänt, för det tänker jag inte svara på! Plus att det har hänt en miljon grejer. De ända som vet är mina vänner.

Men iaf, kommer säkert fixa lösenord igen nån gång, när vet jag inte. Kanske blir imorgon, om en månad, år.. ja ni fattar. Kan dyka upp lite när som! Men jag tänkte att jag testar såhär föst iaf. Kanske blir på bättre humör om jag skriver lite mer positivit i bloggen, och inte bara en massa depp?

Kommer komma lite depp inläg ibland säkert, men ska försöka hålla mig från att skriva ut det här. Jag kommer liksom försöka dölja hur jag mår oftast, för jag vet att alla reagerar olika på om man skriver nått djupare inlägg. Vissa har så jävla mycket åsikter om allt och alla också, så nej jag skippar helst det. Efter allt som jag har varit med om & med tanke på hur jag mår så orkar jag inte med en massa jävlar som kommenterar en massa skit!  En annan sak är att jag kommer blogga om vad JAG vill blogga om. Ifall du inte gillar det, så nej.. då kan du klicka dig ut från min blogg. Nu vet ni lite hur det kommer ligga till iaf. Jag är faktiskt inte samma Veronica som när jag satte lösen på bloggen, fast det inte var så länge sen.. nu kör vi då.

Du är jättefin Veronika, på alla sätt och vis. Jag säger inte att du är perfetk - det är ingen. Men du är väldigt fin, och själv fattar jag inte hur vissa kan förolämpa en oskyldig som dig, och många andra oxå för den delen.

Du... jag kommer inte att fråga hur du har det, för förstår attt det kan vara jobbigt, men jag bryr mig såklart och det vill jag att du ska veta, jag och 100+ mer som läser din blogg bryr sig, så tvivla aldrig på det, vi (jag iallafall) älskar dig, fast jag inte känner dig. Men skulle gärna vilja lära känna dig, gumman du är stark. Så ge ALDRIG upp, jag känner dig tillräckligt mycket för att veta att du aldrig skulle göra en sån dum sak, men vill lixom bara säga det.

Är inte så bra på såna här grejor men aja... haaha. Puss veronika! :)