Den kärlek som har uppstått plötsligt tar den längsta tiden att bota.

Jag är rädd för dig. Rädd för vad du ska gör nu. Alla gånger du har sårat mig, alla gånger känns som knivhugg i ryggen fast hundra gånger värre. Jag är rädd för att bli sårad igen. därför tar jag avstånd. Men det går inte mer. Jag saknar dig för mycket. Jag känner mig trasig när jag är med dig, trasig efter allt du gjort. Men utan dig så finns jag inte.
Och jag är hellre trasig med dig, än att inte finnas alls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0