veronicaburman

Försöker inse. Inse vad det egentligen är jag håller på med. Hur många som bryr sig om mig, som jag verkligen sviker. Försöker hålla allt inne och spela bra. Låtsas som att jag inte alls är svag. Gömmer mig under allt skit och glömmer bort mig själv. Får alla emot mig och ensam står jag kvar. Själv. 
Lever med skuldkänslor. Skuldkänslor för att jag fått min mamma att ligga och gråta på kvällarna och pappa att vara så orolig att han inte sover nånting under flera nätter. Lever med ångest. Ångest för hur allt ska sluta. Vart jag ska sluta. När allt får en vändning. Jag vet inte om den kommer. Men jag hoppas