Du.
Just nu, saknar jag dig mer än någonsin. Ett år sedan. Ett år sedan vi pratade varje dag. Ett år sedan vi umgicks mer än någonsin och ett år sedan det alltid stod ditt namn på displayn när jag kollade på min mobil. Det har gått ett helt jävla år. När vi slutade prata. När vi slutade umgås och när ditt namn inte längre stod på min mobil när jag kollade den, det var då allt började. Det var då jag började må dåligt på riktigt. Det var då jag bara såg svart och det var då jag bara kände mig svag. Jag orkade inte gå upp ur sängen och hela jag förändrades när du försvann ur mitt liv. Aldrig kännt den känslan. Den känslan när man verkligen inte vill något längre. Man vägrar ta ett steg fram och allt man går runt och tänker på är en enda person. Och den personen var du. Bara du. Hela tiden.
Jag kan helt ärligt, utan att ljuga en endaste liten sekund, säga att jag aldrig gråtit för en person så mycket som jag gråtit för dig. Jag har aldrig saknat någon så mycket som jag saknar dig.
Dom här månaderna utan dig har helt enkelt varit värdelösa. Det har aldrig gått en dag utan att jag tänker på dig.
Och just nu, saknar jag dig extremt mycket. Skulle göra allt för att komma tillbaka till tiden då jag hade dig. Bredvid mig. Då jag kunde krama dig, och alltid skicka ett sms till dig. Prata med dig om allt, och veta att du alltid fanns där. Nu har jag dig inte längre.
Jag får ont i magen varje gång jag ser dig. Gamla minnen kommer upp igen och det är helt omöjligt för mig att lyssna på Loreens låt Sober. Det går verkligen inte. Väcker en massa som jag inte vill ska väckas. Får ont i hela kroppen.
Men det som gör mest ont, är att allt det som vi hade inte betyder ett piss längre. Det som gör så jävla ont är att jag ligger fortfarande, efter ett år, och tänker på dig. Fäller tårar för dig och ber att jag ska få tillbaka dig, medans du har glömt mig. Vad hände med oss? Jag skämms över att jag fortfarande bryr mig om dig. Jag skämms över att jag fortfarande bryr mig om vad du tycker. Jag skämms över att du fortfarande är det bästa jag har haft. Att ingen har varit bättre. Jag jämför bara alla med dig hela tiden. Ingen är som du. Jag älskar dig så otroligt mycket, även fast jag har förstökt glömma. Men det går inte.
Du är den ända som får mig att må bra nu. Så snälla, kom tillbaka. Jag gör allt. Du är allt för mig.
Kommentarer
Trackback
