Mörkare tider

Det märks tydligt att sommaren är över. Tillskillnad från varma dagar och sena samt ljusa nätter så är det istället iskallt & mörkt dygnet runt. Solen tittade faktist fram pyttelite idag & jag blev helt chockad. Jag har inte sett solen på evigheter känns det som så det kändes skönt att se den. Liksom få det bekräftat att den finns där, gömd bakom alla tjocka gråa moln. 
Sommaren tog med sig mycket när den gick. Under denna sommar har jag mått så underbart bra. Jag har verkligen umgåtts med personer jag bryr mig om & som får mig att må så bra. Jag har så mycket minnen, så mycket minnen som aldrig kommer upplevas igen. Som till exempel att ha fått spendera större delen av början på sommaren med min förra klass. Den tiden kommer aldrig upplevas igen. Det kommer aldrig vara vi, 9A, igen. Aldrig mer ha sega NO lektioner tillsammans där mer än hälften av klassen sov, aldrig få argumentera mot Palles dåliga ursäkter i brist på annat att göra, aldrig få höra Anna Lena lacka sönder på oss & skrika sina konstiga ord som "morfaru" eller liknande, aldrig mer ha de djupa diskussionerna på syslöjden, aldrig mer få Stefan att skratta med våra konstiga idéer på musiken, inte heller få se hans nöjda leende när vi gör något han blir stolt över, aldrig mer komma halvt springandes i Arkaden & höra Netti & Annelie sucka & påpeka att man är sen, aldrig mer sitta vid borden i Arkaden & titta uttråkat på killarna när dom spelar pingis, aldrig mer dricka vatten hos skolsyster & aldrig mer ligga utanför skolsyster & vila. Det finns så mycket som aldrig kommer tillbaka. 9A var en speciell klass, jag vet det. Den var unik & jag saknar den så mycket. Jag får ont i magen när jag tänker tillbaka. Ösbyskolan & 9A var mitt hem. Det var min trygghet i så många år. Jag älskar det och kommer alltid göra. Min saknad är så stor! Om man kunde spola tillbaka tiden & pausa så hade det varit slutet av 9an. Jag hade aldrig velat gå vidare. Jag hade bara velat stanna med alla för evigt. För det är just det som är problemet, jag vill inte gå vidare. Jag vill inte släppa taget om den bästa tiden i mitt liv, även fast jag måste. Det känns som att alla har lyckats gå vidare så otroligt bra, alla förutom jag. Jag tänker fortfarande tillbaka på det varje dag. På oss, 9A. Jag tror aldrig att jag har saknat en 80 minuters NO lektion med Palle så mycket som jag gör nu. Jag skulle göra vad som helst för att få en till dag med min klass igen. En till helt vanlig skoldag i Ösbyskolan med 9A. För att för en enda dag få må bra. Ha ett leende på läpparna & umgås med de personer som känner mig bäst. Jag vill tacka 9A för allt. För att ha stått ut med mig i alla dessa år, trots att jag period vist varit en bitch, hehe. Ni har varit min trygghet & jag insåg inte förens slutet vilken betydelsefull plats ni alla har hos mig. Och tack Ösbyskolan, för allt ni gjort för mig. Men 9A, jag saknar er varje dag. Varje varje varje varje dag tänker jag på er. Men det är dags att gå vidare nu. Kommer aldrig glömma oss,
jag älskar er. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0